Där industrins vardag möter framtidens industri
Det börjar redan vid entrén. I samma stund som deltagarna kliver in delas nyckelbanden ut och hamnar runt halsen, med namnskylten framtill och dagens program på baksidan. En enkel lösning som snabbt gör rummet mer tillgängligt. Det blir lätt att orientera sig, lätt att ta kontakt. Blickar möts, någon pekar på programmet, ett samtal tar sin början.
Det är den 6 maj 2026 och Hudiksvall visar sig från sin bästa sida. Utanför är det en solig vårdag, innanför dörrarna på Aktivitetsfabriken fylls lokalen successivt av runt hundra personer. Koppar som fylls med kaffe, röster läggs till röster och sorlet växer i takt med att fler hittar in. Här samlas människor från industriföretag i hela länet tillsammans med representanter från akademi och offentliga verksamheter. Många känner igen varandra sedan tidigare sammanhang, andra möts för allra första gången. Ändå finns en tydlig gemenskap i det som tar form.
I rummet finns frågor som delas av många. Hur ser läget ut just nu. Vad krävs för att stå stark även framåt. Och hur bygger man utvecklingskraft i en vardag där tempot redan är högt. Industridag 2026 tar sin början mitt i dessa samtal, med en tydlig känsla av att det som ska ske under dagen tar avstamp i verkligheten och fortsätter där samtalen redan är i gång.
En gemensam start och en tydlig ram för dagen
När klockan närmar sig halv tio samlas uppmärksamheten i rummet och samtalen klingar långsamt av. Tobias Bunne, vd för Företagsutbildarna och IUC Gävleborg, kliver fram, hälsar välkommen och sätter ramarna för dagen. Industridag Gävleborg beskrivs som en mötesplats där perspektiv får brytas mot varandra, men också som en plats där det som delas ska gå att ta vidare till handling.
Här handlar det om att dela erfarenheter, se samband och få syn på vad som faktiskt gör skillnad i den egna verksamheten. Inget spetsat budskap, inga höga gester, men en tydlig riktning. En inledning som speglar resten av dagen, nära vardagen, förankrad i verkligheten och med blicken stadigt riktad framåt.
När Europas riktning landar i företagens vardag
Förmiddagens första huvudpass leds av Karl Petter Thorwaldsson, ordförande Produktionslyftet. Han tar snabbt rummet i anspråk och placerar Gävleborgs industri i ett större sammanhang. Europa befinner sig i en period av omställning där industrin åter står högt på den politiska agendan. Satsningarna är omfattande och ambitionerna tydliga.
Men Karl Petter stannar inte vid de stora formuleringarna. Han vill ner i det konkreta, till vad som faktiskt gör skillnad när man kommer hem.
– De här satsningarna betyder egentligen ingenting om man inte själv vet vad man vill göra med dem. Åk hem och fundera väldigt konkret på vad ni faktiskt behöver investeringar till i just ert företag.
Han dröjer kvar vid vikten av att vara förberedd. Att inte vänta på att möjligheten ska dyka upp och först då börja formulera behovet.
– Har man ingen plan, då är det ofta någon annan som sätter agendan. Och då står man där i efterhand och undrar varför man inte kom med.
Samtalet rör sig vidare mot vardagens friktion. Hur processer ibland blir ett hinder i stället för en väg framåt. Karl Petter beskriver det utan att göra det större än det är, men med en tydlig igenkänning.
– Jag vet att det kan kännas trögt. Samma saker ska in på flera ställen, till aktörer som inte alltid pratar med varandra. Det där bromsar utveckling, det gör det.
Han återkommer till samverkan, både som behov och som möjlighet.
– Vi måste bli bättre på att samla industrins röst. Att samverka med myndigheterna, inte stå var och en för sig. Ett industriråd kan vara ett sätt att göra det smartare.
När frågor från publiken leder samtalet in på kompetens och framtida generationer skiftar perspektivet. Fokus flyttas från struktur till människor.
– Det räcker inte att säga att det finns jobb. I dag väljer människor inte bara ett arbete, de väljer ett liv.
Han pratar om attraktiva platser som något som byggs. Om energi, sammanhang och en framtidstro som smittar av sig.
– När vi får in ny energi i bruksorterna, då händer det saker. Då handlar det om fritid, om sammanhang, om att vilja stanna kvar.
När applåderna kommer känns det som att dagen redan fått sin riktning. Det stora landar i det lokala. Och det lokala börjar i vad man gör när man kommer hem.
När ekonomin känns både stabil och envis
Efter fika och mingel förändras tempot i rummet. Erik Spector, chefekonom på Teknikföretagen, tar över och leder publiken in i ett resonemang som kräver eftertanke snarare än snabba slutsatser. Det ekonomiska läge han beskriver är inte dramatiskt, men just därför svårt att tolka.
– Vi är varken i högkonjunktur eller lågkonjunktur. Och det är faktiskt ganska ovanligt att ligga och skvalpa så här länge.
Han sätter ord på en situation som många känner igen. Mycket fungerar, men utan ett tydligt drag uppåt eller nedåt. Inflationen har dämpats och hushållens konsumtion har börjat ta fart igen, vilket ger viss stabilitet. Samtidigt rör sig industrin framåt i ett försiktigt tempo.
– Industrin är på väg tillbaka, men det är ingen snabb resa. Det här är mer ett maraton än en sprint.
Resonemanget landar i hur beslut i ett sådant läge ofta tas stegvis. Investeringar vägs noggrant, prioriteringar görs med eftertanke och få har utrymme för felsteg. När han breddar perspektivet till omvärlden skruvas tonen tillfälligt om.
– Och lägger man dessutom på geopolitik, handelskonflikter och en orolig omvärld, ja då blir det lite löken på laxen.
Skrattet som följer lättar stämningen, men allvaret består. Läget kräver uthållighet och långsiktighet, både i ekonomisk politik och i företagens vardag.
– Varje budget borde egentligen ställa sig frågan: stärker det här Sveriges tillväxt på sikt eller inte. För det är där konkurrenskraften avgörs.
När han avslutar återvänder han till arbetsmarknaden och ett mönster som industrin känner väl.
– Så fort det börjar gå lite bättre igen, då kommer kompetensbristen tillbaka. Den är nästan alltid bara ett uppsving bort.
Erik lämnar scenen utan exakta prognoser, men med en tydlig bild av ett mellanläge där utvecklingskraft handlar mindre om att vänta, och mer om att använda tiden rätt.
Minimässan tar vid strax innan lunch
Strax efter förmiddagens föreläsningar presenteras minimässans deltagare. Det skapar en tydlig förflyttning i rummet. Från åhörarbänkar till möten i rörelse. Från stora perspektiv till konkreta frågor. Deltagarna rör sig mellan montrar och samtal, jämför erfarenheter, byter kontaktvägar och hittar nya ingångar.
Det är som att förmiddagens teman får fäste. Konkurrenskraft, kompetens, utveckling. Orden blir till samtal som går att ta vidare.
När plats, kompetens och livsval hänger samman
Efter lunch tar eftermiddagen vid med Lina Bjerke, docent vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping. Hon flyttar samtalet från konjunktur till långsiktiga samhällsrörelser, och går rakt in i kompetensfrågan och dess koppling till snabba teknologiska skiften.
– Det fanns en idé om att tekniken skulle göra världen platt. Att platsen inte längre skulle spela någon roll. Men det blev ju inte så.
Tvärtom, menar hon. I takt med att arbetet blivit mer komplext har platsens betydelse stärkts. Kunskap växer fram i möten, i sammanhang där människor lär av varandra och bygger gemensam förståelse.
– Ju mer avancerade jobben är, desto viktigare blir det var människor faktiskt befinner sig.
Hon beskriver hur teknologiska skiften förändrar arbetsinnehåll snarare än tar bort arbete och hur detta ställer nya krav på hur kompetens byggs. Det räcker inte att rekrytera rätt. Förutsättningarna för lärande och utveckling behöver finnas över tid.
– Människor väljer inte bara ett arbete. De väljer hur livet runt omkring ser ut.
I verksamheter där företag ofta är tätt sammanvävda med sin omgivning blir kompetens därför en fråga om sammanhang. Om vardag, livspussel och möjligheten att vilja stanna och växa på samma plats.
När Lina sammanfattar är budskapet tydligt.
– Vi vet ganska väl vad som behöver göras. Utmaningen är inte kunskap, utan genomförande.
Kompetensfrågan har därmed förflyttats. Från att handla om brist och tillgång till att handla om struktur, långsiktighet och konsekventa val i vardagen.
När kompetens börjar byggas mitt i vardagen
Med Linas perspektiv i färskt minne tar nästa programpunkt vid, nu ännu närmare företagens praktiska verklighet. Örjan Sjöström, vd för KE Therm, kliver upp på scenen i programpunkten KTP Transformation.
Han börjar i den vardag som många i rummet känner igen. Där leveranser ska ut, maskiner ska fungera och utvecklingsarbete ofta får konkurrera med det som är akut.
– Det svåra är inte att förstå att utveckling behövs, utan att skapa utrymme för den i vardagen, eftersom det varken är något som sker över en natt eller något man gör på egen hand.
För KE Therm blev KTP ett sätt att skapa riktning och struktur i just detta. Ett arbetssätt som inte lades vid sidan av när tempot ökade, utan som vävdes in i den dagliga verksamheten.
– Vi behövde något som fungerade långsiktigt och som stod kvar även när vardagen fylldes av annat.
I dialogen tar Ola Wiklund från IUC Gävleborg vid och beskriver grunden i KTP, Knowledge Transfer Partnership.
– Vi börjar alltid i ett verkligt behov hos företaget. Det är där all utveckling måste börja.
Han betonar att det inte handlar om färdiga lösningar eller korta insatser.
– Det här handlar inte om projekt som ska klaras av. Det handlar om att arbeta tillsammans över tid och låta kunskap flytta in i vardagen.
Örjan fyller i med hur detta sett ut i praktiken. Ett arbete som krävde tålamod, uthållighet och en vilja att fortsätta även när resultaten inte syntes direkt.
– Vi har testat, justerat och testat igen. Allt har inte blivit rätt på en gång, men vi har hållit i.
Här lyfter han särskilt betydelsen av KTP projektledaren Alexander Berglund.
– Alexander har varit den som fått saker att hända i praktiken. Han har förstått både vår verklighet och KTP upplägget, och varit trygg att luta sig mot hela vägen när vi skulle omsätta idéer till faktisk förändring i vardagen.
Han återkommer flera gånger till människorna som bär förändringen.
– I slutändan är det människor som avgör. Finns viljan och nyfikenheten, då går det att bygga kompetens även när tempot är högt.
Ola knyter ihop resonemanget med blicken riktad mot helheten.
– Det är när man jobbar nära varandra under en längre tid som det börjar hända saker på riktigt. Då blir förändring något som faktiskt sitter kvar.
Utvecklingskraft framstår här inte som ett språng, utan som ett arbete som byggs bit för bit, mitt i vardagen.
När framtidens konkurrenskraft tar form i produktionen
Med KTP Transformation har eftermiddagen rört sig från analys till genomförande. Nu riktas blicken vidare mot hur kompetens, arbetssätt och teknik möts i produktionen.
Uppmärksamheten samlas kring skärmen längst fram i lokalen där Claes Nord från Sandvik Coromant medverkar på länk. Via bild och film följer deltagarna med in i Lighthouse‑fabriken i Gimo och får en direkt inblick i en högautomatiserad industrimiljö. Trots tekniken flyttar Claes snabbt fokus.
– Jag kommer prata mycket om människor i dag, för tekniken i sig gör ingenting.
Han beskriver Manufacturing Wellness som ett arbetssätt byggt på åtta vanor där teknik, produktivitet, hållbarhet och människors välmående samspelar i det dagliga arbetet. Via skärmen visas hur automation används för att skapa stabilitet, kvalitet och bättre arbetsmiljö.
– Robotar är väldigt bra på det tunga och monotona. Det är faktiskt rätt skönt att slippa just de delarna.
Resonemanget ligger nära den verklighet många i rummet känner igen. Teknik är sällan ett mål i sig, utan ett stöd i en produktion där människor, tempo och hållbarhet måste fungera samtidigt.
– Det räcker inte att producera mycket. Det måste fungera långsiktigt, annars tappar man både människor och kvalitet.
Små justeringar i arbetssätt och ansvar får stor effekt när de görs konsekvent.
– När människa och teknik samspelar på rätt sätt, då får man både bättre arbetsmiljö och bättre resultat.
Han avslutar med en tydlig förankring i nuet.
– Det här händer redan nu, varje dag.
Eftermiddagens delar binds därmed samman. Ett ekonomiskt mellanläge som kräver uthållighet. En kompetensutmaning som handlar om livsval och sammanhang. Och en produktion där konkurrenskraft byggs i samspelet mellan människor och teknik, dag för dag.
När samtalet samlar möjligheterna i länet
Dagen rundas av med ett panelsamtal om vilka möjligheter som finns och hur utvecklingskraft kan skapas i Gävleborg. På scenen möts Lina Bylund, platschef på ExTe, Mattias Ringström, vd på ELE Forsa, och Bengt Jansson, vd på Redskaparna.
Det blir en annan energi. Mer dialog, fler perspektiv i samma rum. Samtalet rör sig mellan rekrytering, investeringar och vardagsnära prioriteringar som påverkar långsiktig utveckling. Publiken lyssnar, men deltar också. Det märks att frågan inte är abstrakt här. Den är konkret och närvarande.
En avslutning som känns mer som en början
När Tobias Bunne summerar och avslutar dagen ligger samtalet kvar i rummet. Många stannar en stund extra, nya kontakter knyts och tankar sorteras. Namnskyltarna används en sista gång för att hitta rätt person innan man går.
Utanför Aktivitetsfabriken fortsätter vårdagen i Hudiksvall. Industridag Gävleborg 2026 blev en dag som band ihop omvärld, ekonomi, kompetens och produktion. Framför allt blev den en påminnelse om att utvecklingskraft skapas i mötet mellan människor som vill åt samma håll.
Röster från deltagarna
Efter Industridag Gävleborg 2026 delade deltagarna sina reflektioner kring dagen och innehållet. Tillsammans speglar svaren hur föreläsningarna och samtalen kopplades till den egna vardagen och till de utmaningar och möjligheter som industrin står inför.
– Inledningen satte verkligen tonen för dagen och gav en tydlig bild av varför gemensamt ansvar och samverkan är avgörande framåt, menar en av deltagarna.
(Industriell utvecklingskraft och samarbete, Karl‑Petter Thorwaldsson)
– Det är slående hur mycket vi behöver effektivisera industrin i tuffare tider, och att vägen framåt snarare handlar om att utveckla och öka volym än att bara skära ner, säger en deltagare.
(Ekonomiska utsikter och långsiktighet, Erik Spector)
– Resonemanget kring kompetens fastnade. Tankarna landade i att rätt person och rätt inställning ofta är viktigare än exakt bakgrund, och att kompetens går att bygga över tid, reflekterar en deltagare.
(Kompetens, plats och livsval, Lina Bjerke)
– Det blev tydligt hur mycket stöd och kunskap som faktiskt finns att tillgå. Utmaningen är snarare att använda det långsiktigt och integrera utveckling i vardagen, lyfter en deltagare i sin återkoppling.
(KTP Transformation och lärande i praktiken, Örjan Sjöström och Ola Wiklund)
– Synen på teknik som ett verktyg snarare än ett mål i sig var väldigt träffande. Det handlar om att få människor, tempo och hållbarhet att fungera tillsammans i produktionen, sammanfattar en deltagare.
(Manufacturing Wellness och framtidens produktion, Claes Nord)
